Fysik prov
Jaha. Jag har precis gjort ett omprov i fysiken. Det gick as dåligt! FAN! jag blir så arg på mig själv. Jag vet att jag kan och jag vill vara duktig i skolan. Jag vet bara inte varför jag gör som jag gör. Typ skiter i allt.
den dagen jag får ungar och de börjar i skolan så ska jag uppmuntra dem att göra sina läxor. Få dem att tycka att skolan och läxor är roligt och lätt att göra.
Jag ångrar så att jag inte plugga i tid inför proven och att jag är så slarvig med läxor..... Jag borde göra så att jag tar fredagar och sitter och gör alla läxor som jag har och att jag inte får gå för än jag har gjort klart alla läxorna... Eller så kan jag tvinga mig att sitta kvar efter skolan (går dock ej på torsdagar eftersom jag slutar 16,00 och bussen går 16,10). Jag satsar nog på det.
Så, då är det dags att avsluta detta och sätta igång med alla läxorna.
På återseend
den dagen jag får ungar och de börjar i skolan så ska jag uppmuntra dem att göra sina läxor. Få dem att tycka att skolan och läxor är roligt och lätt att göra.
Jag ångrar så att jag inte plugga i tid inför proven och att jag är så slarvig med läxor..... Jag borde göra så att jag tar fredagar och sitter och gör alla läxor som jag har och att jag inte får gå för än jag har gjort klart alla läxorna... Eller så kan jag tvinga mig att sitta kvar efter skolan (går dock ej på torsdagar eftersom jag slutar 16,00 och bussen går 16,10). Jag satsar nog på det.
Så, då är det dags att avsluta detta och sätta igång med alla läxorna.
På återseend
Kasper och Siri
Ja, då var det dags för mitt första "riktiga" blogg inlägg.
Jag tänkte berätta lite om mina katter.
Vi kan börja med Kasper:
Kasper:
Kasper är en kärleksfull Huskatt som jag och min kompis Viktoria hittade utanför ICA i Skultorp i november för ca 3 år sedan. Han var liten och kall och försökte smita in i affären. Vi tog upp honom och jag ringde min mamma och frågade vad vi skulle göra. Hon sa till oss att gå runt och knacka dörr och se om någon kände igen katten. Vi gick runt i närheten och knackade vissa öppnade inte eller va inte hemma och de som öppnade kände inte igen katten. Jag ringde till mamma igen och frågade vad vi skulle göra. Jag frågade om vi inte kunde ta hand om den och sätta ut lappar att vi hade hittat katten (eftersom vi tidigare hade haft katt). Men mamma sa att vi inte hade råd. Vi släppte ner (då kallad endast "katten") honom på last bryggan runt hörnet på affären. Men så fort vi gjorde det kände jag att jag inte kunde lämna honom där. Det var kallt och minusgrader ute. Så jag ringde och bad mamma att vi skulle ta hand om honom tills vi kunde hitta hans ägare i alla fall. Som tur var så gick hon med på det. När vi kom hem med honom såg mamma hur liten han var. Han var jättehungrig, så mamma tog med honom ut i köket och matade honom med skinka. Direkt efter att han fått lite mat i magen gick han och la sig i soffan, utan att ens kolla om det fanns andra djur, eller några "hot" i lägenheten. Mamma beskriver det som att han hade hittat sitt hem och visste att det var här han skulle bo.
Redan från början var han kärleksfull. Men han hade lite problem som vi snart skulle bli väldigt medvetna om. Efter några dagar hos oss började han anfalla mammas arm, mest för att han ville ha något att brottas med, men mamma fick väldigt ont eftersom hans klor var syl vassa. Det kom till en punkt då mamma sa att om han inte slutade med att anfalla henne så var vi tvugna att göra oss av med honom (ge honom till Djurens vänner eller något). Som tur var så slutade han med anfallen. Vi tror nu att det nog mest var hormoner som spökade, trotts att han var och är kastrerad. Han hade dock slutat anfalla armen, men när man klappade honom på magen så gick det bra en kort stund sedan började han brottas, bita och sparka på handen. Detta gör han fortfarande men inte lika agresivt och han bitts inte längre.
Dagar, veckor och månader gick och ingen verkade leta efter katten så han fick stanna och vi döpte honom till Kasper.
När vi bodde i en lägenhet på tredje våningen så fanns det inte så mycket att göra för Kasper, så han hittade på egna små bus. Men, vi tyckte synd om honom eftersom han var ensam större dalar av dagarna. Så när vi hörde att min gudfars katt hadde fått kattungar, paxade vi en av dem. Kattunge efter kattunge gavs bort och tillslut stod det mellan tre kattungar. Men det visade sig att familjen själva ville behålla två så vi fick den tredje. Och detta leder mig in på hur vi fick Siri.
Siri:
Siri är en blandning mellan en Huskatt och en Bengal. fyller 2 år i maj och är den smartaste katten jag någonsin känt!.
Siri fick vi av min gudfar. När vi var där för att hämta henne stannade vi även för lite fika. Och när vi satt runt deras runda bord så kom det en katt och gick runt från person till person runt bordet och kelade. Om jag mins rätt så var det Siri. Min kompis Angelika hängde med mig och mamma till min gudfar när vi hämtade Siri. På vägen hem var Siri i buren som var i baksätet hos mig och Angelika. Men så fort bilen började rulla började Siri mjaua ljust och hjärtkrossande. Vi visste inte vad som var fel först, för hon ville inte lägga sig ner och ta det lungt. Men sedan så kom vi på att hon kanske var lite åksjuk eftersom hon kunde se hur träd och annat bara rusade förbi. Så jag och Angelika tog våra jackor och la de över buren så att hon inte skulle kunna se ut. (Det var inget problem med att sitta i bilen utan jackor eftersom det var sommar ute och det var ganska varmt). När vi lagt våra jackor över buren fortsatte hon att "pipa" en liten stund till, men varje gång hon mjaua så blev det lite svagare och lite tystare. Tillslut hade hon slutat mjaua, så jag och Angelika smygkollade lite på vad hon gjorde och så att hon fortfarande andades. Det visade sig att hon hade somnat och sov som en stock:
Efter några timmars bilfärd var vi äntligen hemma.
När vi hade kommit hem och upp med Siri möttes vi av Kasper som var lite konfundersam på vad som hade hänt och vad det var som vi hade med oss. Lite skeptisk stannande han i den större biten av hallen.
Vi satte ner Siri (som fortfarande var i buren) och öppnade luckan mot Kasper. När han såg att det var en anna katt som vi hade med oss blev han genast glad och ville komma fram och hälsa. Glatt trippandes kom han fram mot Siri. Men när han var ungefär 5 meter från buren ryggade Siri och fräste. Kasper blev väldigt paff och lite rädd då han inte var beredd på ett sånt mötande. Efter att Siri hade fräst åt Kasper backade han undan och gick i väg. Först då vågade Siri gå ut ur buren och kolla sig omkring. Kasper höll sig i närheten för att kolla vad den andra katten höll på med.
Precis som med Kasper så hade inte heller Siri något namn när vi tog henne. Mamma föreslog att vi skulle kalla henne för Tuffi eller Tuffy eftersom hon var så "tuff" mot Kasper. Vi provade med att ropa lite på henne med namnet Tuffy och Tuffi men det gav ingen reaktion från henne. Vi kollade sedan i kalendern efter namn och såg namnet Siri. Vi tyckte att det var ett fint namn och att det passade henne utseénde mässigt också. Vi provade med det och fick en liten reaktion från henne. Så det fick bli Siri.
Vi valde inte namnet Siri bara för att det passade på henne och för att hon verkade gilla det utan också för att det passade bra tillsammans med namnet Kasper. (Kasper och Siri).
I alla fall. Den första veckan var Kasper väldig snäll mot Siri. Han lät henne ha kontrollen och lät henne vara. Sedan efter några veckor så tyckte han att hon hade fått sin tid och att det var dags att visa vem det var som bestämde. Detta ledde till några bråk mellan Kasper och Siri. Men Kasper vet inte när det är dags att sluta, så när de bråkade och han var för "hårdhänt" gjorde det ont på Siri och hon "mjau-pep" och vi fick skälla en hel del på Kasper. Vi skällde dock bara de gånger som vi såg att det var han som startade fighten och han inte slutade när hon pep. Det fanns dock gånger som Siri startade fighter. Då skälde vi inte på Kasper men sa till honom att vara snäll mot Siri.
Nu, nästan två år senare, är de som syskon och de både tvätta varandra och tar hand om varandra om någon av dem har skadat sig. Och idag kan jag inte tänka mig d
Jag tänkte berätta lite om mina katter.
Vi kan börja med Kasper:
Kasper:
Kasper är en kärleksfull Huskatt som jag och min kompis Viktoria hittade utanför ICA i Skultorp i november för ca 3 år sedan. Han var liten och kall och försökte smita in i affären. Vi tog upp honom och jag ringde min mamma och frågade vad vi skulle göra. Hon sa till oss att gå runt och knacka dörr och se om någon kände igen katten. Vi gick runt i närheten och knackade vissa öppnade inte eller va inte hemma och de som öppnade kände inte igen katten. Jag ringde till mamma igen och frågade vad vi skulle göra. Jag frågade om vi inte kunde ta hand om den och sätta ut lappar att vi hade hittat katten (eftersom vi tidigare hade haft katt). Men mamma sa att vi inte hade råd. Vi släppte ner (då kallad endast "katten") honom på last bryggan runt hörnet på affären. Men så fort vi gjorde det kände jag att jag inte kunde lämna honom där. Det var kallt och minusgrader ute. Så jag ringde och bad mamma att vi skulle ta hand om honom tills vi kunde hitta hans ägare i alla fall. Som tur var så gick hon med på det. När vi kom hem med honom såg mamma hur liten han var. Han var jättehungrig, så mamma tog med honom ut i köket och matade honom med skinka. Direkt efter att han fått lite mat i magen gick han och la sig i soffan, utan att ens kolla om det fanns andra djur, eller några "hot" i lägenheten. Mamma beskriver det som att han hade hittat sitt hem och visste att det var här han skulle bo.
Redan från början var han kärleksfull. Men han hade lite problem som vi snart skulle bli väldigt medvetna om. Efter några dagar hos oss började han anfalla mammas arm, mest för att han ville ha något att brottas med, men mamma fick väldigt ont eftersom hans klor var syl vassa. Det kom till en punkt då mamma sa att om han inte slutade med att anfalla henne så var vi tvugna att göra oss av med honom (ge honom till Djurens vänner eller något). Som tur var så slutade han med anfallen. Vi tror nu att det nog mest var hormoner som spökade, trotts att han var och är kastrerad. Han hade dock slutat anfalla armen, men när man klappade honom på magen så gick det bra en kort stund sedan började han brottas, bita och sparka på handen. Detta gör han fortfarande men inte lika agresivt och han bitts inte längre.
Dagar, veckor och månader gick och ingen verkade leta efter katten så han fick stanna och vi döpte honom till Kasper.
När vi bodde i en lägenhet på tredje våningen så fanns det inte så mycket att göra för Kasper, så han hittade på egna små bus. Men, vi tyckte synd om honom eftersom han var ensam större dalar av dagarna. Så när vi hörde att min gudfars katt hadde fått kattungar, paxade vi en av dem. Kattunge efter kattunge gavs bort och tillslut stod det mellan tre kattungar. Men det visade sig att familjen själva ville behålla två så vi fick den tredje. Och detta leder mig in på hur vi fick Siri.
Siri:
Siri är en blandning mellan en Huskatt och en Bengal. fyller 2 år i maj och är den smartaste katten jag någonsin känt!.
Siri fick vi av min gudfar. När vi var där för att hämta henne stannade vi även för lite fika. Och när vi satt runt deras runda bord så kom det en katt och gick runt från person till person runt bordet och kelade. Om jag mins rätt så var det Siri. Min kompis Angelika hängde med mig och mamma till min gudfar när vi hämtade Siri. På vägen hem var Siri i buren som var i baksätet hos mig och Angelika. Men så fort bilen började rulla började Siri mjaua ljust och hjärtkrossande. Vi visste inte vad som var fel först, för hon ville inte lägga sig ner och ta det lungt. Men sedan så kom vi på att hon kanske var lite åksjuk eftersom hon kunde se hur träd och annat bara rusade förbi. Så jag och Angelika tog våra jackor och la de över buren så att hon inte skulle kunna se ut. (Det var inget problem med att sitta i bilen utan jackor eftersom det var sommar ute och det var ganska varmt). När vi lagt våra jackor över buren fortsatte hon att "pipa" en liten stund till, men varje gång hon mjaua så blev det lite svagare och lite tystare. Tillslut hade hon slutat mjaua, så jag och Angelika smygkollade lite på vad hon gjorde och så att hon fortfarande andades. Det visade sig att hon hade somnat och sov som en stock:
Efter några timmars bilfärd var vi äntligen hemma.
När vi hade kommit hem och upp med Siri möttes vi av Kasper som var lite konfundersam på vad som hade hänt och vad det var som vi hade med oss. Lite skeptisk stannande han i den större biten av hallen.
Vi satte ner Siri (som fortfarande var i buren) och öppnade luckan mot Kasper. När han såg att det var en anna katt som vi hade med oss blev han genast glad och ville komma fram och hälsa. Glatt trippandes kom han fram mot Siri. Men när han var ungefär 5 meter från buren ryggade Siri och fräste. Kasper blev väldigt paff och lite rädd då han inte var beredd på ett sånt mötande. Efter att Siri hade fräst åt Kasper backade han undan och gick i väg. Först då vågade Siri gå ut ur buren och kolla sig omkring. Kasper höll sig i närheten för att kolla vad den andra katten höll på med.
Precis som med Kasper så hade inte heller Siri något namn när vi tog henne. Mamma föreslog att vi skulle kalla henne för Tuffi eller Tuffy eftersom hon var så "tuff" mot Kasper. Vi provade med att ropa lite på henne med namnet Tuffy och Tuffi men det gav ingen reaktion från henne. Vi kollade sedan i kalendern efter namn och såg namnet Siri. Vi tyckte att det var ett fint namn och att det passade henne utseénde mässigt också. Vi provade med det och fick en liten reaktion från henne. Så det fick bli Siri.
Vi valde inte namnet Siri bara för att det passade på henne och för att hon verkade gilla det utan också för att det passade bra tillsammans med namnet Kasper. (Kasper och Siri).
I alla fall. Den första veckan var Kasper väldig snäll mot Siri. Han lät henne ha kontrollen och lät henne vara. Sedan efter några veckor så tyckte han att hon hade fått sin tid och att det var dags att visa vem det var som bestämde. Detta ledde till några bråk mellan Kasper och Siri. Men Kasper vet inte när det är dags att sluta, så när de bråkade och han var för "hårdhänt" gjorde det ont på Siri och hon "mjau-pep" och vi fick skälla en hel del på Kasper. Vi skällde dock bara de gånger som vi såg att det var han som startade fighten och han inte slutade när hon pep. Det fanns dock gånger som Siri startade fighter. Då skälde vi inte på Kasper men sa till honom att vara snäll mot Siri.
Nu, nästan två år senare, är de som syskon och de både tvätta varandra och tar hand om varandra om någon av dem har skadat sig. Och idag kan jag inte tänka mig d
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkomna till min blogg.
På min blogg kommer ni kunna läsa om Djur och Natur (speciellt mina katter) och jag kommer även skriva om mina åsikter om djurplågeri och vad som borde göras för att stoppa det.
Jag har aldrig bloggat förut så jag hoppas att ni står ut med att detta kommer bli lite knakigt i början, men jag hoppas att jag snart kommer komma igång på riktigt med bloggningen.
Jag har planerat att uppdatera den här bloggen ca 1gång/vecka (i alla fall som en början) med nya blogg inlägg.
Jag får hoppas att det händer saker under veckan så att jag kan hålla er informerade om vad som sker i mitt liv (just nu i alla fall).
Jag har massor av intresant fakta att berätta om både katter över huvud taget och om mina två små älsklingar Kasper och Siri (där av namnet som ni kanske förstår :) :p ), så kom gärna in här och läs mina inlägg.
På min blogg kommer ni kunna läsa om Djur och Natur (speciellt mina katter) och jag kommer även skriva om mina åsikter om djurplågeri och vad som borde göras för att stoppa det.
Jag har aldrig bloggat förut så jag hoppas att ni står ut med att detta kommer bli lite knakigt i början, men jag hoppas att jag snart kommer komma igång på riktigt med bloggningen.
Jag har planerat att uppdatera den här bloggen ca 1gång/vecka (i alla fall som en början) med nya blogg inlägg.
Jag får hoppas att det händer saker under veckan så att jag kan hålla er informerade om vad som sker i mitt liv (just nu i alla fall).
Jag har massor av intresant fakta att berätta om både katter över huvud taget och om mina två små älsklingar Kasper och Siri (där av namnet som ni kanske förstår :) :p ), så kom gärna in här och läs mina inlägg.
