Ju mer allt förändras, desto mer förblir det var det var...

Massor har hänt sedan jag skrev förra gången....

Det som har hänt bara de senaste veckorna kommer ta några rader att beskriva:

Den 20/10-10 var jag på arbetsformedlingen i Skara på information om jobbgarantin för ungdommar. Där blev jag informerad om vilka krav som ställdes på mig om jag gick med i den. Vissa verkade nästan löjligt omöjliga - de ville att man skulle söka jobb 40 timmar i veckan samtidigt som man sökte praktikplatser - men de flesta var acceptabla. Så eftersom vi behövde den lilla summan pengar vi kunde få så gick jag med i jobbgarantin. Resten av den veckan tog jag det bara lungt och sa till mig själv att jag skulle sätta igång ordentligt på måndagen.

Måndagen kom och jag såg över veckan jag hade framför mig. Det visade sig att jag hade ganska mycket som skulle göras och mycket som jag gick och oroade mig över.
Den 26/10 och 27/10 hade jag två stycken dubbellektioner inbokade ganska tidigt på morgonen. efter de lektionerna sa min körlärare att jag han ville att jag skulle ta en lektion till innan uppkörningen, som var den 1/11, eftersom han hade lite saker han ville gå igenom och som vi skulel öva på. Så jag bokade in en enkellektion den 28/10 som, vad jag minns, var lärorik och gick bra. Mellan allt detta försökte jag klämma in lite jobbsökande och leta efter möjliga praktikplatser. 

29/10-10. Dags för uppskrivningen. Större delen av veckan hade jag gått och oroat mig för provet. Självklart hade jag problem att sova natten till den 29:e, vilket jag alltid får när det är något jag är nervös inför. Som tur var klarade jag provet galant, bara fyra fel, trots att testet jag gjort på internet dagen innan hade gått åt helsike.

Helgen kom och min bästa vän och barndomskompis Jessica spenderade helgen hos mig. Min mor var uppe i Stockholm och besökte en väninna så jag hade huset för mig själv. Min helg med Jessica var hur rolig som helst och precis som alltid så går ju tiden alldeles för fort när man har roligt. Oundvikligen blev det ju Söndag och Jessica for hem. Jag spenderade eftermiddagen för mig själv fram tills mamma kom hem runt sju - åtta på kvällen. Nervös inför morgondagen ver min stubin ganska kort och även denna natt hade jag svårt att sova.

Den 1/11-10 kom och det var dags för uppkörningen. Jag hade en lektion med min körlärare precis innan min uppkörning eftersom han ville att vi skulle göra en säkerhetskontroll, både invändig och utvändig, innan så att jag visste vad och vart jag skulle kolla efter saker och ting. När kontrollen var över frågade Claes mig om det var något jag ville öva på innan vi körde upp till trafikverket. Jag bestämde mig för att jag ville backa runt ett hörn eftersom jag visste att det ver en väldigt vanlig uppgift på uppkörningen. Suckandes gick min körlärare med på det - han tyckte att just backning runt ett hörn var så himla tråkigt - så vi åkte mot Bilinge Hus och körde in bland villorna där. Jag kände efteråt att jag verkligen behövde öva på att backa runt ett hörn och kände mig lite lugnare när det var avklarat. Efter det bar det av till trafikverket. När vi parkerat började nervositeten göra sig påmind och det pirrade ordentligt i magen. Vi fick stå där en stund och vänta men så småning om kom min kontrollant.
Efter en säkerhets koll på blinkers och ljuse bar det av och vi körde runt lite i Skövde och även utanför. Jag gjorde en del klantigheter som att jag gasade upp i 90 på en 70-väg. Det upptäckte jag dock väldigt snabbt så jag saktade ner snabbt, en till tabbe jag gjorde var att jag råkade starta på tvåan men det visade sig att det fungerade ändå så jag rullade vidare. När vi kommit tillbaka till trafikverket grattade kontrollanten mig till körkortet och sa till mig att jag hade gjort uppkörningen snygg. Självklart kommenterade han en del saker men sa att han kunde se förbi dem. När jag pratade med mig körlärare i bilen påväg tillbaka till körskolan sa han att anledningen till att kontrollanten kunde se förbi mina misstag var att min stadskörning hade varit långt över godkännsgränsen så det hade kompenserat lite för mina misstag. Jag fick till och med beröm för min uppkörning av min körlärare som liksom kontrollanten tyckte att jag hade klarat körningen fint. När vi kommit fram till körskolan ingen går min körlärare fram till nosen av bilen och kikar efter skador. Efter att jag hade parkerat och skulle köra iväg igen upptäckte jag att det lutade mer än vad jag trodde så bilen skrapade i en gatusten som markerade av parkerings platsen. Jag oroade mig jättemycket för att jag skulle ha skadat hans bil men det visade sig att det hade gått bra.

Än så länge har det ju ändå varit ganska  positiva saker ändå, men vänta bara...

Efter det har det bara gått utför (mer eller mindre i alla fall).

Mitt jobbsökande hamnade i efterkälke, det blev förvirringar med försäkringskassan (som tillslut löste sig ändå), räkningen för mitt körkort kom tillsammans med ett medelande om att mitt körkort hade kommit, efter en tur till Götene (bor i Österäng) visade det sig att körkortet skulle hämtas ut i Skara, mammas bil hade fått hål på avgasröret så den dånade högt och mamma har egentligen inga pengar till att laga det, när vi väl tagit oss till Skara och hämtat ut mitt körkort får jag reda på att jag bara har 50 kronor kvar på mitt konto och jag har körkortet plus två räkningar att betala, min dator fick en trojan i sig som gjorde att datorn inte gick att starta upp ordentligt och i datorn fanns bland annat min 200 sidor långa berättelse, min mobil började krångla igen och sist men inte mins så verkar ingen affär eller företag vara intresserad av att ge mig en praktikplats eller anställning.

När det gäller jobb så har jag varit på några intervjuer men inte mer än så.

Rörandes min dator så har jag i och för sig turen att ha en datakunnig morbror som sa att han kunde ta sig en titt. Han har sagt att han ska försöka rädda så mycket som möjligt.

Så för att sammanfatta så här jag jävligt orolig just nu. Jag oroar mig för vad arbetsförmedlingen kommer att säga, jag oroar mig för om jag kommer få någon praktikplats eller jobb, jag oroar mig för min katt Siri och hennes epilepsi, jag oroar mig för vart pengarna till mina räkningar ska komma ifrån och en hel hög andra saker...


Det är inte roligt just nu...

RSS 2.0