Hade en mardröm för första gången på evigheter. Den var egenterligen inte så läskig, den var med deprimerande och sorglig.
Jag drömde att våran rektor på skolan (som jag av någon anledning kände väldigt väl i drömmen) blev mördad och mördaren filmade hela mordet.
Jag var jätte deprimerad och helt fylld med sorg. Varje gång jag såg någon le började jag gråta och kunde inte sluta även fast min bästa vän fans där och försökte trösta mig.
En bit in i drömmen kommer jag och min bästa vän gåendes utomhus med en klunga av människor runt oss. Jag minns inte om vi bara var på rast eller om vi kom gåendes från en begravning. Det enda jag mins var att jag helt plötsligt fick en ångestatack och kunde inte andas. Vår svenskalärare gick en bit bakom oss och log mot oss när vi av någon anledning vände oss om. När min ångestatack kom och jag inte kunde andas pga att jag var dränkt av sorg, sjönk jag ner på marken.Min bästa vän var där och försökte trösta mig och frågade om jag var okej.
Svenskaläraren kom fram och kollade till mig och jag kände att atacken hade gått över.
jag kommer inte ihåg hur drömmen slutade, men det var väldigt obehagligt att känna sån sorg. Jag kunde liksom inte kontrollera mina känslor och allt bara välmde över mig. Jag kände mig hopplös och oförmögen och omotiverad att fortsätta gå vidare.

Jag har ingen aning om varför jag drömde drömmen. Den är inte kopplat till något relevant för tillfället. Inget har hänt i mitt liv som skulle orsaka så stor sorg.

Dock var det ganska inspirerande att ha den drömmen för min berättelses skull. Jag har fastnat lite och känner att jag måste läsa igenom min 75 sidor långa berättelse för att kolla vad jag måste ändra och förbättra, och om det finns något jag kan bygga vidare på.
Det är inte lätt att skriva en berättelse, men ganska kul och underhållande eftersom man själv bestämmer vad som händer i berättelsen, vem som får vem och om någon dör eller överlever.
Vi får se hur berättelsen sluta. Om den får ett lyckligt slut.